300 hours
Nu är det min tur att avreagera mig, jag blir galen på mitt jobb. Pratade med min chef, som förövrigt är hur underbar som helst, hon ville att jag skulle ändra mitt tillgänglighets schema så att hon visste vilka dagar jag kunde jobba. Med tanke på att Per är ledig söndag och måndag så vill jag självklart vara ledig iaf en av dagarna, träffar ju knappt aldrig grabben. Gött tänkte jag, fyllde i en blankett och skulle lämna in den idag. Då kommer en sjukt dryg brud och pratar med mig som om jag är dum i huvudet, enligt henne får jag inte ändra min availability förens jag har jobbat 300 timmar. Är det ett skämt eller?!
Hur i helvete ska jag kunna jobba 300 timmar då jag aldrig får jobba så mycket som jag vill?! Vad hände med att ta vara på människor som VILL jobba mycket?! Vi är 3 stycken som “samsas” om 45 timmar/vecka. Jag har sagt, redan från början, att jag vill ha minst 30 timmar/vecka. Fick höra att efter jul skulle det vara omöjligt, ja och varför är det omöjligt? Jo, för att man envisas med att anställa tre stycken istället för två. SPARKA EN JÄVLA GUBBE OCH BLI AV MED KOSTNADER FÖR FÖRETAGET. Får skicka Arne Beldau på dom, dags att lära sig hur man tar vara på sina anställda!
Har antagligen haft världens bästa jobb hemma i Sverige, vill du jobba = får du jobba! Här är det tvärtom, vill du jobba = let’s hire a new guy!
Orkar inte att jag blivit helt hysterisk över det här men det känns som en ganska kraftig käft smäll.
Något positivt är dock att en av killarna brutit tummen = mer timmar för mig, men hur lång tid tar det innan en tumme läker? Inte som ett ben … Igår diskuterade jag det här med en random kille på krogen, han tyckte jag skulle anställa någon som knäckte ett ben på en person som har det jobbet jag vill ha. Tänk om man kunde göra så utan att ha skuldkänslor, utan att må dåligt eller ja, tänk om det var lagligt.
Förlåt mamma, nu ska jag gå och lägga mig innan jag slår sönder hela datorn.
Sov gott
/k
